1659-1743 French Hyacinthe Rigaud Gallery He was born Jacint Rigau i Ros [1] -- though in many encyclopaedias is "re-christened" with the name of H??acint Francesc Honrat Mathias Pere Martyr Andreu Joan Rigau -- in Perpignan, which became French (Treaty of the Pyrenees) a short time after his birth (November 7, 1659). In 1682, he was awarded the Prix de Rome. He was the most important portrait painter in the reign of King Louis XIV. His instinct for impressive poses and grand presentations precisely suited the tastes of the royal personages, ambassadors, clerics, courtiers, and financiers who sat for him. Because Rigaud's paintings captured very exact likenesses along with the subject's costumes and background details, his paintings are considered precise records of contemporary fashions. Rigaud was a master of the Baroque style of art. Rigaud's best-known work is his 1701 painting of Louis XIV which today hangs in the Louvre in Paris, as well as the second copy also requested by Louis XIV which is now at Versailles. In 1709 he was made a noble by his hometown of Perpignan. In 1727 he was made a knight of the Order of Saint Michael. Hyacinthe Rigaud died in Paris, France on December 27, 1743.  Related Paintings of Hyacinthe Rigaud :. | Portrait de Charles IV de Mantoue | Portrait of Everhard Jabach | Jacques-Benigne Bossuet Bishop of Meaux (mk05) | Archbishop of Paris | Portrait of David-Nicolas de Berthier |
Related Artists:
Romulo Cincinnato
1502-1593
Maron, Anton von
Austrian, 1733-1808 Austrian painter. He studied at the Vienna Akademie and, in 1755, he went to Rome, where he was based for the rest of his life. From 1756 to 1761 he was first the pupil then the assistant of Anton Raphael Mengs. In 1765 he married Mengs's sister, the miniature painter Theresia Concordia Mengs. After collaborating on Mengs's fresco paintings in Rome (at S Eusebio and the Villa Albani; both in situ), Maron, working independently in Rome, spent some time on altar pictures (S Maria dell'Anima) and on various decorative projects. Mengs's influence is evident in Maron's ceiling pictures in the casino of the Villa Borghese (1784; in situ), where five paintings tell the Story of Aeneas and Dido in the style of quadri riportati, using clear construction, sharply defined drawing and a historical concept based on antiquity. Although he received many commissions for this type of work, Maron's true gifts lay in the field of portraiture. Along with Pompeo Batoni, Maron was the most celebrated portrait painter in 18th-century Rome, and he received an enormous number of commissions from princes, diplomats and church dignitaries and from English aristocrats visiting Rome as part of their Grand Tour. Maron painted such sitters in the same style as did Batoni, usually full-length and life-size, in elegantly fashionable dress, against backgrounds of Classical sculptures and views of Rome. Portraits such as those of Francis, Prince of Anhalt Dessau
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).